El Camino, en resa i tiden

Nyligen hemkommen från en vandring på El Camino i Spanien får jag anledning att fundera över tempot i vår egen kultur. Som gör oss alla till harar.
Vi springer, ofrivilligt, lite för fort. Och hinner knappt samtala.

Som avslut på min resa besökte jag ett kloster i en liten by högt uppe i de asturiska bergen. Där arbetade Patric, en tysk-fransk läkare som jag träffat tidigare under resan. Färden dit tog mig fem timmar med bil från kusten, vid Finesterre. Motorvägarna är tack och lov folktomma under helgen så jag hann precis till kvällens pilgrimsmässa. En minut i sju slog jag mig ner på bänken bredvid honom, just innan prästernas tågade in. Deras djupa röster och gregorianska hymner fyllde snart det lilla medeltida ovala kapellet, akustiken var magisk och en behaglig stillhet spred sig sakta i mitt inre.
Vi människor vandrar för att vi måste, för att vi vill testa våra gränser, av religiösa skäl eller andliga. Många, likt mig, vandrar för att avhända sig en börda, och lägger ner en symbolisk sten som burits under vandringen. För att göra avslut, läka och börja om. Själen behöver ju också sitt. Naturen här är storslagen och att få uppleva musik och gemenskap tillsammans med andra folk i ett stenkapell på 1400 meters höjd är något alldeles extra.

Efter mässan bjöds jag in till en enkel festmåltid tillsammans med munkarna; Patrics  gryta med nyskördade grönsaker från den lilla klosterträdgården och till dessert melon, sötare än jag någonsin smakat. Vi åt även frukost tillsammans och morgonmässan hölls i stillhet, utan andra besökare. När man vandrar stiger man ofta upp tidigt, långt före solen, och sällan tar sig folk in i en kyrka så dags. Jag var klar med min vandring, nöjd och tillfreds och lät orden, hymnerna, de levande ljusen i mörkret omsluta mig, fylla mig, lyfta mig. Det var andäktigt och så oerhört vackert, som en dröm, ett mentalt crescendo.

Tillbaka i Sverige vill jag bevara stillheten inombords. Som storstadsbo är det inte lätt. Men vandringen förvandlade den hoppande haren Ida till en rebellisk och glad sköldpadda. Som njuter av livet med goda samtal. Om det får du höra nästa gång.

Buen camino!

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Frågestrejk eller inte, det är frågan

Den 1 september skrev Åsa Beckman i DN att kvinnor borde frågestrejka. Hon menar att kvinnor hamnar i skuggan när de frågar, och förordar istället tystnad. Man berättar sig in i världen, skriver hon, och menar här ”mannen”. Jag håller med henne om att det stärker självkänslan att bli framfrågad, för vi är ju våra berättelser. Vi behöver berätta.
Men tystnad? I väntan på att få ordet? Då väntar vi förgäves.

Frågan är inte vad vi vill ha mindre av, utan vad vi vill ha MER av. Är det mer taltid bör vi lägga fokus där. Att fråga är ett retoriskt medel för att få flyt i samtal, bygga relationer, skapa tillit. Frågor kan också förebygga eller avväpna en konfliktsituation.
Retoriskt spelar kroppens hållning och röstens tonläge stor roll för att berätta så att andra lyssnar, likaså att ta initiativ i samtal och våga påstå mer. Visst, att ställa frågor i en debatt har den effekten att vi ger bort vår egen taltid. Men håll då kvar fokus på det du vill tala om, eller ta tillbaka ordet. Fungerar lika bra i vanliga samtal.

Ta inte ifrån goda kommunikatörer deras frågor! Lär istället de som älskar sin egen röst, att börja lyssna – och fråga. Det är grunden i god kommunikation. Frågor inför föreläsningen som ”Vad fick dig att komma hit?” eller efter ”Vad tyckte du var mest intressant?” eller till din partner ”Vad kan jag göra för dig idag?” flyttar fokus till den andra. Lyssna uppmärksamt med ögonkontakt och ett leende – ett samtal är igång.
Och kanske något mer.

Att fråga är en konst, att lyssna på svaret, likaså. En gott samtal inbjuder till frågor när vi är engagerade. Om vi ser engagemang som en slags energi som naturligt övergår i intresse för den andra, då kommer frågan naturligt. Genom att fråga kan vi lära känna andra människor och kulturer, vi lär oss något nytt, får chans att byta perspektiv och kan få se världen med någon annans ögon. Dialogen är därför vår kanske viktigaste kunskapskälla.

Det vi fokuserar på får vi mer av. Fokus bör ligga på hur vi skapar goda samtal. För visst är det väl ömsesidig tillit vi behöver mer av mellan människor?
Inte tystnad.

 

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Retorik och bemötande

Efter en vurpa på en hal innerstadsgata fördes jag i ambulans till sjukhuset. Inne på akuten fick jag ligga på en brits. Det blödde ganska ymnigt från någonstans vid näsroten. Det rann varmt ner i ögonvrån och längs kinden. Jag bad om något att badda med, ambulansföraren räckte mig lite hushållspapper, gick för att registrera mig och försvann. Sköterskor, transportörer och inte fullt så jäktade väktare passerade revy utan att se mig eller fråga hur det var. Hushållspappret blev under de följande timmarna min bästa vän.

April 2016, Södersjukhuset i Stockholm, Sveriges mest överbelastade akutmottagning. Här var jag inte i kraft av retoriker eller i jobbet, utan i en jobbig situation i kraft av mc-förare.

Hade inte ätit på länge och började känna mig yr, blodsockret sjönk. En sköterska, alltför fokuserad för att höra, gick förbi. En annan stannade till när jag, viftande med armen, bad om en smörgås. ”Är du diabetiker?” ”Ja nästan”, sa jag. ”känslig för blodsockerfall”. ”Är du inte diabetiker klarar du det bra! Jag har inte tid!” Kvar låg jag, något förvånad.

Okej, personalen här är underbemannad. Har låg lön. Men en god stämning hade säkert kompenserat lite för detta. En enda sköterska såg jag le och sprida glädje omkring sig till en arbetskamrat. Denne kom fram med en filt och la den över mig, ”så att du inte ska frysa”. Se där hur ett leende smittar! Jag blev glad och rörd, glömde för ett ögonblick  att jag låg på sjukhus. Sådan omtanke var något jag inte längre förväntade mig.

En känsla av ensamhet växte inombords. Ringde hem till min 18-åriga dotter och försäkrade att hon kunde vara lugn, men att det nog blev sent så ”vänta inte uppe på mig”. Ringde min syster. Samtalet gjorde gott. Kände kraften återvända. Funderade på hur jag skulle kunna försätta mig i ett bättre tillstånd. Prövade en ”power pose”: Istället för att krypa ihop och känna mig mer ömklig la jag mig på rygg, armarna bakom huvudet för att ta mer plats och se större ut. Det visade sig ha effekt, både på mig själv och omgivningen.

En sköterska kom och flyttade på mig ”för att jag skulle få lite omväxling” till korridoren på andra sidan. Den första var ganska tom, men den här var överfull med tio-tolv britsar på rad längs ena långsidan. Mitt mod sjönk något, men jag behöll min kaxiga pose.

Nu kom sköterskan Kalle. Han såg mig och mitt blodiga ansikte och förbarmade sig. Tejpade jacket vid näsroten ”för att stilla blodflödet tills läkaren kan titta på dig och sy”. En annan syster gick förbi mig och kommenterade, där jag låg i min pose, iklädd svarta skinnbyxor, boots och snusnäsduk: ”Här ligger du och ser cool ut!” Runt om mig låg många gamla, hjälplösa och knappt hörbara under sina filtar, inget coolt alls. Jag tog på mig att vara deras röst så att de hördes bättre och fångade personalens uppmärksamhet.

Kunde till och med se humor i vissa situationer. När förvirrade sköterskor inte visste vem som låg i vilken säng, vem som hade gått på toaletten, eller gått hem, hade jag koll där jag låg, kunde uppdatera dem. Det underlättar, i vissa lägen, att försöka hitta en uppgift åt sig.

Vet inte om det tack vare min pose eller självpåtagna koordinatorroll; på småtimmarna erbjöds jag eget rum för att få sova lite. Det gick nu inget vidare, var alldeles för hungrig.

Klockan 06.30, efter 9 timmars väntan, kom läkaren. Hon konstaterade att jacket på näsan börjat läka och inte behövde sys (tack, Kalle, för att du gjorde detta möjligt!), lätt hjärnskakning och en rejäl blodutgjutning på låret. Röntgen av bäcken och ansikte ordnades och inom en timme var det klart. Inget brutet. Allt såg bra ut. Med två ostmackor och kaffe i magen, omtejpad på näsan skickades jag hem.

I taxin funderade jag över lärares upprördhet över särskrivningen ”sjuk vård”. Vill lugna er alla med min dyrköpta erfarenhet: det är ingen särskrivning…

I Sverige har vi yttrandefrihet och retorik är dess finaste verktyg. Med hjälp av retorikens medvetna kommunikation kan vi göra våra egna – och andras – röster hörda.

Hur gör du din röst hörd?

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Pressfrihet – fri från press?

Söndagen den 3 maj var Pressfrihetens dag. Som svensk firar du den nog inte. Men faktum är: pressfriheten världen över minskar, samtidigt som hoten mot journalister ökar, enligt Reportrar utan gränser. Mest utsatta är de frilansande journalisterna och farligast för dem är det just nu i Irak.

Javisst, det är långt borta. Och kanske reflekterar inte du heller så ofta över de fri- och rättigheter som finns i vårt land. Som infödd är du van att få säga vad du tycker. Är du flykting ser du det troligen på ett annat sätt. Och lyfter du skrot, som jag gör, kan pressfriheten vara en dags vila bortom bänken på gymmet.

Men, hur ofta använder du då dina muskler för att göra din röst hörd? Jag menar i syfte att påverka eller förändra din situation i tal eller skrift?

Inte tid? Har du tänkt på att hur upptagen du än känner dig har du alltid tid att kolla facebook, instagram eller redit och se dina vänner fika, mingla, semestra eller mysa, barnbarn döpas, katter födas, roliga videor, citat… i en liten paus.

Enstaka bilder på utsatta finns. Är vi inte på humör bläddrar vi förbi. Och kanske är det här vår frihet är som störst: friheten att välja bort det vi inte vill se, det som drar ner vårt förmodat goda humör. Det gäller ju att frammana det som leder till framgång i vår tid;
rätt mental inställning, RMI.

Om vi vänder på frågan: hur många använder idag sociala medier för att påverka och förändra samhället och världen? De verkar vara många, men är endast en handfull talangfulla skribenter, eleganta lobbyister och proffstyckare som funnit snabbare vägar till makten än långa riksdagskorridorer. Vi ser våra vänner bli experter, smarta säljare, tunga twittrare och ”lajkar” dem därefter. Men frågan kvarstår: hur många ur den stora allmänheten skriver själva för att påverka sin eller någon annans situation? För få.

I skärningspunkten mellan tal och tystnad är det stilla. Demokratiska värden som yttrande- och pressfrihet, som tidigare generationer kämpat sig till, eller förlorat, beroende på var man kommer ifrån, rinner oss ur händerna om vi väljer att inte se dem. Om vi bara blir nöjda navelskådare, om vi fortsätter ta dem för givna, om vi tror de är till för oss för alltid, står vi där en dag. Utan uttrycksrätt.

Våra medborgerliga fri- och rättigheter är flyktiga och, som frisk luft och rent vatten, ingalunda självklarheter i stora delar av världen. Vi behöver agera till deras försvar och försöka utveckla dem, genom det språk vi har.

Vi måste inte vara hjältar som Mandela eller Malala, eller visselblåsare som Snowdon.
De vågar tala, fastän de inte får.

De flesta av oss andra talar inte, vågar kanske inte, fastän vi får.

Det är där retoriken kommer in… som verktyg och förhållningssätt.
Föreställ dig retorik som en mänsklig rättighet.

Gör du din röst hörd?

Vänliga hälsningar
Ida

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Tala offentligt och boosta din karriär!

Vill du skapa dig ett namn eller lyckas med ditt företag? Dela då med dig av dina insikter och expertkunskaper i offentliga rum! Det hjälper dig att positionera dig som expert hos din målgrupp, särskilt om du talar tydligt och välartikulerat.

Vissa människor har funnit ett annorlunda sätt att göra detta på. De talar till publik men bakom sina datorer, som värdar for onlinekonferenser, videor eller podcasts. Detta är också ett fint sätt att skapa medvetenhet, men bygger inte relationer eller stärker band på samma sätt.

Kom ut, inspirera och engagera din publik med övertygande presentationer som informerar, underhåller och berör! Ett par vinster med att tala offentligt, om det görs på rätt sätt, är att det hjälper dig:

•    sälja dina tjänster eller produkter
•    visa din expertis inom en viss branch eller område
•    skapa kontakter och öka ditt nätverk av potentiella kunder och partners

Genom vår kurs i retorik med individuell coachning och övertygande språkmönster
kan du snabbt och enkelt lära dig påverka och trollbinda andra genom dina ord och uttryck. Mer information om kursen

Vi ger dig effektiva verktyg och lockar fram din karisma så att du både känner och utstrålar förtroende och tillit i rollen som talare. Vi kombinerar det bästa av de senaste teknikerna inom retorik, coachning och övertygande språkmönster.

Kursen leds av Ida Hanson och Fredrik Praesto, föreläsare, Inspiratörer och
internationella coacher med spetskompetens inom retorik, NLP och mental träning.

Plats: Stockholm, Långholmen Konferens den 25, 26, 27 april och 7 maj 2014.
Läs mer och anmäl dig! Sista anmälningsdag är den 31 mars.

Varmt välkommen!
Ida

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Lider du av rampfeber?

Tillhör du dem som känner obehag när du tänker på att du ska hålla ett anförande inför en grupp? Du är inte ensam. En stor andel av Sveriges befolkning undviker helt att utsätta sig för detta. Och går miste om möjligheten att påverka sin omgivning.

Vi hjälper dig att bli fri från rampfeber en gång för alla och utveckla din talekonst så att du kan öka ditt inflytande. Läs mer och anmäl dig här

Här är 8 tips på hur du kan göra ditt anförande till en lugnare affär:

  • Kom väl förberedd
    Idéer behöver tid på sig för att mogna. Öva hemma och ta tid på ditt tal.
    14 dagar är en bra tidsrymd för att få ro att tänka genom ett nytt anförande.
  • Ta ett djupt andetag – andas lugnt
    När du tänker på din andning, tänker du inte på annat. Detta ger i sig ett lugn.
  • Tänk positivt om dem som lyssnar
    Hemligheten med att få bra kontakt är att betrakta den du möter som en vän.
  • Kom ihåg din röda tråd
    En tydlig struktur avlastar minnet, vilket hjälper både dig och de som lyssnar.
  • Avled uppmärksamheten från dig
    Använd hjälpmedel med måtta och för att förstärka det du inte själv kan säga.
  • Håll något i handen
    Vill du ha manus, gör små talkort av styv kartong. Hindrar inte dina gester.
  • Ta en klunk vatten om munnen är torr
  • Rör hela kroppen genom att gå lite
    Lägg in anvisningar i manus: GÅ! VISA!

Vill du bli mer effektiv, trygg och säker i mötet med din publik? Pröva vår kurs i presentationsteknik där coachning och metoder for avspänning och övertygande kommunikation ingår. Antalet platser är begränsat. Mer info och anmälan:
Läs mer här och anmäl dig redan nu

Varmt välkommen!
Ida

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Fokusträning – nyckeln till framgång!

Vill du bli mästare i att kommunicera? Lär dig fokusera!

Mängden information som omger oss både kräver och kväver vår uppmärk-samhet. Överflödig information leder, ironiskt nog, till en brist i vår förmåga att fokusera.
Detta drabbar både vuxna och barn. Med sämre resultat och betyg som följd.
Men det finns en lösning: träna din förmåga att fokusera.

Retorikens system hjälper dig att arbeta energisnålt och effektivt; du lär dig att avstå
det som inte behöver sägas och istället ta sikte på det viktiga, själva kärnan i ditt tal. Ordna, använd bilder och fokusera så blir det lättare att memorera!
Och att hålla den röda tråden.

Å andra sidan, när vi dagdrömmer och tankarna vandrar fritt gör vi det möjligt för
hjärnan att vara kreativ. Det är då insikterna kommer och vi kopplar samman olika områden på ett nytt och värdefullt sätt. När vi vilar.

Båda tillstånden behövs. Välkommen till en kurs där du får fokusera, hämta andan och expandera! Vårt mål är att du ska excellera.

Läs mer om vår fyradagskurs:

http://powersalescommunication.se/calendarium/presentationsteknik/

Ha det fint,
Ida

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Om konsten att tyda ansiktsuttryck

Ett leende säger mer än tusen ord. Det kan förbrylla, som Mona Lisas, fylla oss med energi,  skapa en känsla av välbehag, inleda en vänskap. I bästa fall.

Men leenden kan se så olika ut; från de äkta, där även ögonen ler, över artighetsminer som bara visar två uppåtgående mungipor, till ett megaleende som blottar båda tandraderna… Som i djurens värld signalerar aggression. Så även i vår. Grrrr.

Ett leende som är äkta känns igen på att det skapar små veck i de yttre ögonvrårna. Och ögonbrynen följer med en aning neråt. Vi uppfattar detta som att hela ansiktet ler.

Men vad spelar det för roll att kunna tyda kroppspråk? Jo, till exempel i en förhandling, för att veta om någon talar sanning, är det till god hjälp. Vi ger nämligen ifrån oss en hel del ofrivilliga små uttryck. I alla fall om man får tro Europas ledande experter på microuttyck, Patryk och Kasia Wesowski, som kommer till Sverige i dagarna för att hålla kurs i denna vetenskap.

Vad ska man tänka på för att kunna läsa och förstå andras signaler?
Låt följande 5 steg guida dig:

- Det SAMMANHANG det hela utspelar sig i (dvs vad händer runtomkring just nu?)
- Vad är det ”NORMALA” för den här personen, i en sådan här situation?
- BEKVÄMA positioner speglar personens insida, obekväma därför likaså
- Det är FÖRÄNDRINGAR i uttryck som är det intressanta och gör signaler tydliga
- Sök KOMBINATIONER av uttryck, fler små tecken kan lättare bekräfta dina antaganden

Korsade armar framför bröstet behöver alltså inte betyda brist på öppenhet, eller att man värjer sig mot något. Det kan lika väl vara en skön position att vila i och lika gärna utstråla lugn och trygghet som någonting annat.

Så ha överseende med handböcker i retorik, kommunikation och kroppsspråk som säger sig ge enkla lösningar! De må vara  underhållande, men bör tas med en nypa salt!

Det finns inte en mänsklig handling som går att upprepa exakt likadant två gånger konstaterade redan Aristoteles. Varje situation är ny; varje möte en ny möjlighet. Beteenden som bygger på tradition, vana, stereotypier eller fördomar blir därför mindre viktiga för att skapa ett genuint möte än fokus, uppmärksamhet och närvaro.

Det är detta modern retorik tränar.
Eller rättare sagt, bör träna.

Här kan du läsa mer om kursen i mikrouttryck: http://centerforbodylanguage.com

Le väl och lev väl,
Ida

 

Posted in Okategoriserade | 5 Comments

Om kvinnor på motorcyklar… och andra tankar

Att samtal är den bästa kunskapskällan visste redan de gamla grekerna. Och finns det något bättre än att få del av nya tankar genom inspirerande samtal?

I videobutiken där jag bor arbetar Simon. Vi träffades en gång i höstas, hos skräddaren tvärsöver. Det vill säga skräddaren bad Simon om råd om hur man bäst syr fast axel- och armbågsskydd i en skinnjacka. Jag ville transformera min till en MC-jacka och han visste att Simon körde MC.

Skräddaren fick goda råd och jackan blev bra. Vet inte hur vi kom in på det, men Simon hade ett par goretexhandskar han inte använde. Kanske jag behövde ett par lite varmare när det blir kyligt ute? ”Absolut bra! Tack”, sa jag.

Idag gick jag förbi för att fråga om handskarna. Han hade besök av en vän, en amerikan, som gick åt sidan lite for att släppa förbi mig i tron att jag var kund. Simon kände igen mig och hälsade glatt. ”Javisst ja, handskarna! Jag tar med dem i morgon!” Ute faller snön och han ställde en retorisk fråga: är din MC-säsong över nu? ”Nej, inte alls”, svarade jag. ”I januari reser jag till Spanien med tre andra tjejer för att hyra motorcyklar och köra runt i bergen kring Nerja.”

Amerikanen förstod uppenbarligen svenska. Han reagerade genom att lägga armarna tvärsöver disken, luta sig framåt och se ut som om han skulle garva ihjäl sig. Men det gjorde han inte. Istället utbrast han: “Four women on motorbikes!!! Oh my God! You know that in the States women are kidnapping guys? Female biker gangs are kidnapping guys!” Han såg faktiskt lite uppjagad ut.

Jag skakade på huvudet. Kände inte till detta. Jo, förklarade han, först blir männen förtrollade av att se alla dessa kvinnor på motorcyklar. Sedan de tas till fånga och snart är det roliga över. De utsätts för hot om våld och död om de inte ställer upp på det som krävs.

Jag såg frågande på honom, häpen över hans uppenbara associationer. Som om alla motorcykelåkande kvinnor blir elaka så snart de kör i grupp. Försökte se så oskuldsfull ut jag bara kunde. Kände plötsligt ett behov av att försvara mig . “Vi är inte kriminella! Vi är inga Hells Angels!” Han log. Jag log tillbaka.

Måste medge att jag efteråt, under promenaden hem, överraskades över vad som pågick inne i mitt huvud. Tankar sår frön och inspirerad blir man ju hela tiden, brukade Shakespeare säga. Jag fick en idé.

När man tänker på saken…
Vore det inte bra med någon som kunde ta hand om marktjänsten?

Ida

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Nu är det bevisat: Att hälsa ger hälsa!

Att vår hälsa har samband med vår känsla av mening i tillvaron och hur vi ser på oss själva är inget nytt. Nya är däremot de vetenskapliga rön som beskriver sambandet mellan hälsa och hälsning.

I British Medical Journey redovisas resultat från ca 5000 långtidssjuksrivna svenskar. De som blivit positivt och respektfullt bemötta i vården uppgav att detta betytt mycket för deras förmåga att börja arbeta igen. Och tvärtom.

Studien avlivar myten inom sjukvården om att de otrevliga, arroganta läkarna skulle vara de skickligaste. Och att de vänliga inte är lika duktiga. Först när man är trygg i sin kompetens kan man se andra människor och det finns alltså allt att vinna på att möta medmänniskor med respekt och empati.

Sjukvården är bara ett exempel. Sambandet mellan hälsa och bemötande är tillämpbart på alla områden i våra liv. Men hur gör man då för att få hälsa lite oftare? Du tänker kanske att andra måste börja innan du kan. Att det lite avvaktande tillhör vår kultur. Men då händer ingenting. Du måste ge för att få.

Tips: Ta ögonkontakt och le, det är allt! Med denna enkla gest visar du att du ser och bekräftar den andres närvaro. Testa på tunnelbanan, bussen, på gatan. Det är svårt att motstå ett leende och du får troligen ett tillbaka!

Gesten bidrar till ett mer hälsosamt klimat genom att helt enkelt generera energi. Inom NLP kallas det att ”byta tillstånd”. Leendet blir en trigger som gör att både du och andra kan skifta läge, från ”tom”, “trött” eller “neutral” till mer energi inför resten av dagen.

En hälsning är också början på förtroende och respekt. Ordet respekt betyder nämligen “titta igen”. Våga titta igen på den du möter och se vad som händer!

Låter det lite för enkelt? Ja, så enkelt att den skeptiska delen av vår befolkning faktiskt behöver forskning för att bevisa effekten av ett litet leende.

Med all respekt.

Men ett leende fyller ju 50% av ordet ”leva” :-)

Varma hälsningar
Ida

Posted in Okategoriserade | Leave a comment